snygga grannen kanske inte gillar All American Rejects?
HAHAHA. HJÄLP. WOOPS. HAHAHAHA.
Sitter i sängen med musiken på högsta volym och känner mig glad. Bra musk kan göra så mot en. Man blir liksom glad fast man mår som skit. Skit mår jag för att jag är så jävla förkyld att det inte ens är kul. Åkte hem efter filosofiprovet, tror det gick bra faktiskt. Eller, tror på godkännt iaf. Gissade ganska mycket, men det känns som man kan komma undan med det på filosofiprov. Men sen åkte jag alltså hem för att hela ansiktet gör ont och näsan bara måste fyllas på med snor varannan sekund.
Iallafall. Så satte jag mig här på min säng. Först läste jag klart alla utgivna kapitel från världens finaste Klaine fanfic, och sen satte jag på musiken. Kopplade i högtalarna och öste på liksom. Hjärtat bankar så härligt då. Skönare när hjärtat bankar än när det gör ont liksom.
MEN, poängen med hela denna historian är att, eftersom att jag hade musiken på skithögt, så hörde jag inte ringklockan förrns mitt i ett låtbyte då den ringde hur länge som helst. Lät som om någon var lagom irriterad. Jag smög fram till dörren och kollade i kikhålet och asså... Där står mystiska snygga grannen (han är fett mystisk. vi har bott i samma port i typ 2 år nu och jag har sett honom kanske 4 gånger. han är jävligt snygg...). Snygga grannen ser mycket irriterad ut. Jag vågade inte öppna. HAHAHAHAHA. Jag sprang och gömde mig i min säng. Gick och kollade efter 5 minuter och då var han inte kvar.
Jag skäms lite nu. Hahaa. Men ofta han blev arg? Han brukar själv ha på musik högt?
Nu lyssnar jag på jättelåg volym.
Ja, väldigt intressant är detta. Verkligen.
Hej då, nu ska jag snyta mig.
...
HAHAHAHAHAHAHAAAAAAAAAAAAA <3 XP
Asså din granne...
Han har fin halsduk :D
Hahahaha, bra gjort Ange-chan! xD
Men Angelica, du vet väl vad du skulle ha gjort?
Du skulle ha öppnat, och först skulle han börja skälla ut dig men sen skulle du brista ut i gråt, han skulle fråga - lite dålig samvete för att han fick dig att börja gråta, visst han var irriterad men att få ngn att gråta vill han ju inte - vad felet var och du... du skulle säga, nej, nej, ingenting. Men han skulle insistera, som den fina granne han är. Han hade ju trots allt fått dig att börja gråta - egentligen var det bara av utmattning du grät, men det visste ju inte han.
Iaf, du släpper in honom, motvilligt. Snarare så att han verkligen verkligen verkligen insisterar på att komma in. Och du vet, du kan inte motstå. Du kan fan inte motstå hans blick. Jag har fått för mig att han har isblåååååa ögon, så nu har han det. Hans iblåa ögon får det att gå en kall (HAHA! Isblå, kall, HAHA!) kår av... kåthet, rädsla, utmattning (igen) ned för din rygg.
Han är i alla fall inne i din lägenhet nu. Det är ingen hemma. Och tillslut, efter att du har rabblat ihop något oförståeligt (du är ju trots allt sjuk och säger inte allt helt... normalt) så tystnar du. Han säger inget, men hans blick säger allt. Den säger inte; "fan vilken dum jävla brud. Varför, varför släppte jag in mig själv? Varför tvingade jag att bry mig? Varför tänkte jag ens på att klaga på hennes musik?! Snorar gör hon också." Nej. Hans blick, den säger; "Jag förstår henne. Trots att hon pratar för fort och snorar så förstår jag henne."
Och så ger han dig näsdukar, mjuka, såna där Lambi du tycker om. (Tydligen hade han Lambinäsdukar i sin... ficka... innerficka.. på.. tröjan? Jag tänkte säga skjortan men jag tror inte folk har skjortor med innerfickor... Eller tröjor kanske heller.. Well well!)
Och du tar dom, motvilligt. Men så inser du, att det är som han känner dig, genom att han tycker om samma näsdukar som du. Och så vips, så ligger ni på golvet och hånglar. För, han botade dig. Du var inte egentligen sjuk, det var bara inbillning. I själva verket så var du bara... ensam. Men nu. Nu har ni varann. Han, han blev din musik. Likt gitarrspelarens behov att ett plektrum, blev han din musik.
Men nu släppte du aldrig in honom, och det bör tilläggas. För om, då kanske det ovanstående skulle ha hänt. Möjligen, inte helt omöjligt. Du släppte aldrig in honom, eller hur, så hur ska du kunna veta? Mohahahaha.
