Tillbaka till verkligheten.



Alltså det är illa!

Kommer hem från ett mycket mycket trevligt julfirande i Nyköping.
Så fort man klivit in genom dörren så är jag rastlös och halvt ångestladdad.

MÅSTE KOMMA PÅ NÅGOT ATT GÖRA. NU.


Men vad? Vad ska jag göra? Jag orkar inte sitta still i två sekunder ens...


Jag blir tokig.
Och jag saknar ihjäl mig efter vissa människor. Speciellt en.
Jag får ont i huvudet av att tänka på dig, och hur mcyket jag saknar dig. Blaj.

Aja, får väl komma på något :s

random.


Idag har jag gått och handlat med Ankan, vi hade på oss pyjamas byxor vilket var ganska mysigt. Hehe, täbban är ju ens andra hem så det går väl bra? Eller?
Stötte på Josefin och Elvira. Mus.


Ikväll är det julmiddag med teatern. Det kommer bli jättenajs I'm sure.
Rosie kommer hit innan, det är alltid lika bäst när hon är här hos mig. <3


Igår skaffade jag Tumblr. Eller, jag har haft en sen i somras typ, men inte använt, så igår började jag med den och haha jag satt hela kvällen och bloggade om folks poster. Ganska beroende-framkallande.
Försöker att inte spela så mycket WoW, vill inte bli helt besatt som jag ibland känner att jag är påväg att bli. Hheheh.


Det är btw inte alls roligt när folk är ledsna.
Jag får ont i hela hjärtat och önskar att jag kunde hjälpa.
Men det är inte så lätt.
Fu ._.


Och du är en konstig jävel.
Jag är så trött på att aldrig förstå mig på dig.

Byebye.

ARHG.



Asså jag kan inte sluta tänka på detta nu.
Känns som jag fått en bakterie i hjärnan och att viruset sprider sig mer och mer för varje sekund.
Det finns inget motgift heller.

Uääh, ut ur mitt huvud.
Vill inte tänka på detta.
Fy fan. Fy fan. Fy fan.

Om det nu ska vara såhär kan jag väl bara få glömma eller?
Vore inte det rättvist?
Eller?




- - - . . . - - -



Kan inte alla tankar bara försvinna?

Det är så jävla skrikigt inne i huvudet.

Jag kan inte tänka!

Bara känna.

Och det känns fan inte bra.

 

JAG VILL INTE KÄNNA.

JAG VILL INTE TÄNKA.

JAG VILL BARA EXISTERA.

VARA TOM.

 

 

Kan man skjuta ut tankar med pistol kanske?



so close no matter how far.



Jag är fett destruktiv. Så himla dumt.
Jag gör mig själv deprimerad genom att tänka på saker som kanske är helt osannolika, men ändå så kanske?
Det gör mig galen.

Jag vill typ ta mitt ansikte och banka ner i asfalt och skrapa bort hela mitt ansikte.
Jag vill typ att det ska göra ont nån annan stans än på insidan.
Vore ganska skönt.


Gud vad hemst det låter nu. Haha. Fuu.
Sorry, jag lovar att inte skrapa bort mitt ansikte. Jag överdriver. Men ni fattar kanske vad jag menar?


Och det gör så ont att se dig för jag vill bara vara din.
Vill att du ska vara min och alltså, det kommer ju aldrig ske så länge jag fegar ur.
Och det känns som om du försvinner mer och mer från mitt grepp, till nånstans där jag inte längre kan nå dig.
Förlorar.
Och det gör så fucking ont.

Jag ska sluta bli kär. Det är fan inte roligt.
Jag kan knappt se dig längre.
Inte när du är så långt borta.


All these words I don't just say
And nothing else matters





Snälla kan du hjälpa mig att fly?



Ge mig en vinterdrog
Ge mig allt du har
Kom nu jag är kroniskt låg
Bara mörkret hörs
I ditt öga var en storm jag såg
Som sommarsnö
I döda vinkeln ser jag allt du gör



i väntan på rosen.

Sitter på biblioteket plattan. Väntar på att Rosie ska dyka upp.
Hennes mamma har 50-års middag, mycket trevligt.

Jag har fått två fribiljetter till att se The Nightmare Before Christmas på biografen här klockan två imorgon.
Det suger ju balle att jag jobbar till tre. Sorgligt.
Är så så otaggad på att jobba. Börjar klockan åtta. Oh noes.


Pluggade inget igår heller. Rätt åt mig om jag får IG i alla ämnen.
Japanska presentationen gick väldigt bra ändå tycker jag, tur det!

Nu... spelar jag WoW tills Rosie kommer. Haha.

nära. långt bort. vart?


Jag blir typ hel av att vara nära dig.
Och ändå går jag sönder på samma gång.

Lyckat?

Blir mestadels lycklig dock. Bara jag är där du är liksom. Då är allt bra på något sjukt sätt.
Fint!

Om man säger som det är, försvinner detta då?
För isåfall nöjer jag mig nog fan med att ha det som det är nu.

...


Nu måste jag verkligen försöka åstakomma nånting. Har inte lärt mig japanskan, men jag tror det är lugnt.
Ska skriva lite på artikeln nu, fast det är natt.
Måste ta mig i kragen och göra nått åt detta. Har ingen lust att gå om. No way!


When all is said and done
Will we still feel pain inside?
Will the scars go away with night?
Try to smile for the morning light
It's like the best dream to have
Where everything is not so bad
Every tear is so alone
Like God himself is coming home

To say I
I can do anything, If you want me here
And I can fix anything, If you'll let me near
Where are those secrets now
That you're too scared to tell
I whisper them all aloud
So you can hear yourself

. . .

I'm sorry I have to say it but you look like you're sad
Your smile is gone, I noticed it bad
The cure is if you let in just a little more love
I promise you this, a little's enough


(fin, fin låt Angels and Airwaves – A Little's Enough)





ja.



► Play the moment

▌▌ Pause the memories

■ Stop the pain

◄◄ Rewind the happines



..if it was that easy.




hjärnmos.



Min hjärna känns som mos.
Satt och spelade WoW från klockan 16:00-22:00 med endast två avbrott då jag gick på toan. Sjukt.
Men ganska kul.
Chill studiedag.
Rosie väckte mig av att hon skulle gå inom snar framtid, och sen låg vi på sängen och lyssnade på,
Keane – My Shadow.
Typ finaste låten ever.
Sen fick hon väldigt brottom till tåget. Haha.

Jag och Viktor kollade på youtube-klipp och lyssnade på musik.
Sen drog vi till Arninge lite random, för jag fick höra att Cataclysm skulle kosta 149:- där idag.
Så, smart som jag är, planerar jag in i framtiden då jag kommer behöva spelet, så jag följde med och köpte.
Haha.

Sen spelade jag WoW tills Ankan kom hit med sin kompis Olivia.
Isabelle joinade också och så fikade vi tills klockan 16:00, då jag som sagt satte mig vid datorn igen.

Det finns btw en förklaring till varför jag satte mig där och varför så länge som jag gjorde. Haha.


Nu måste jag göra filmkunskapsuppgiften.
Inga ursäkter.



nu är det mitt i natten. jag är inte trött. kom just hem.



Teatern ikväll var väldigt trevlig. Älskar mitt gäng <3

Sedan, till Donken som vanligt. Haha, de måste ha blivit sjukt chockade när vi inte dök upp förra veckan.
Men idag gick vi dit.
Folk gick hem. Jag och Rosie var kvar. Viktor med, de ska hem till mig ju liksom!!!
En random snubbe vid namn Malcolm dök också upp och började hänga på Rosie och prata engelska (?).
Han skulle köa till WoW, Cataclysm.

Sen så stötte vi ihop med Daniel, Tor och Kimberly som kommit dit, mycket trevligt.
Hoho, blev fett taggad på Cata, fast jag inte ens kommit så långt ännu. Fail.

Malcolm började prata med dem. Vi stod där i en liten hög.


Sen öppnade de dörrarna. Jag och Rosie sa hej då, och drog hem.

Vet inte varför, men det känns inte som klockan är 23:20...

Viktor är spårlöst försvunnen, men han ska sova här så han lär dyka upp.


Nu ska jag mata Ankans kaniner. Sen spela lite WoW tror jag, blev fett sugen.
Och prata med Rosie min darling såklart!



BTW. Josefin, Elin och Sofi. Ni är finast. Jag saknar er typ, låter kanske weird. Måste ha fler såna här kvällar!
PUSS OCH KRAM PÅ ER <3


phew typ.



Snacka om att ha eldat upp mig ganska mycket i onödan.

Phew.




fu.



detta är fett jobbigt.

och vad säger man.

förhoppningsvis blir det bra.

det måste bli bra.


<3

Stop for a Minute, pt 2.



Sometimes I feel like it's all been done
Sometimes I feel like I'm the only one
Sometimes I wanna change everything I've ever done
I'm too tired to fight and yet too scared to run

And if I stop for a minute
I think about things I really don't wanna know
And I'm the first to admit it
Without you I'm a liner stranded in an ice floe

. . .

Sometimes I feel like a little lost child
Sometimes I feel like the chosen one
Sometimes I wanna shout out 'til everything goes quiet
Sometimes I wonder why I was ever born

And if I stop for a minute
I think about things really I don't wanna know
And I'm the first to admit it
Without you I'm child and so
wherever you go, I will follow

Keane – Stop For A Minute <3



Stop for a Minute, pt 1.




And baby you are just beautiful,
from crown to your cuticles.
You held down my two sons,
you never frown when duty calls.
You know me, I gave you more than you can handle,
but you still keep a handle on it, 
even when I take something beautiful,
and vandal on it.
No more females? Well how come my emails,
got notes on a scandal?
It's like Eve with the apple,
a priest in the chapel,
overcome by the devil's tackle.
I'm still shackled in the battle,
I know I'm such a hassle.
Every time I let my thoughts go I get baffled,
still I hardly pause.
I just cross seas with these gnarly broads,
because it hurts me,
just to see what I finally lost.
So I guess I'm just a fiend.
Consumed by the scene.
The stage and the screens,
where it's just me and Keane


'Cos I'm just like you?



Feeling the moment slip away
Losing direction you're losing faith
You're wishing for someone
Feeling it all begin to slide
Am I just like you?
All the things you do, can't help myself

How do you feel when there's no sun?
And how will you be when rain clouds come?
They'll pull you down again
How will you feel when there's no one?
Am I just like you?

Turning to face what you've become
Buried the ashes of someone
Broken by the strain
Trying to fill that space inside
Am I just like you?
All the things you do, can't help myself

...

Don't ever feel,
That you're alone
I'll never let you down,
I'll never leave you dry
Don't fall apart,
Don't let it go
Carry the motion,
Carry the motion back to me

Air Traffic.


Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra längre. 
Det här är så jävla jobbigt och det känns helt fucking meningslöst för det mesta.
Om jag bara kunde ta en kniv och skära av mina jävla K Ä N S L O R.
Jag önskar jag kunde typ sluta bry mig om dig, för jag får så jävla ont i magen och hjärtat hela tiden.
Vet inte om det är du eller jag som gör fel. Vet inte om det är andra som förstör. 
Känns nästan som det. 
Det är typ andra personer som omedvetet gör att hela min situation blir fruktansvärt deprimerande.
Och alltså, jag vet att du inte heller är hel. Jag vill bara att du ska bli det. 
Jag vill att du ska vara lycklig och glad.
Sen kanske du inte blir det med just mig
men det kan man ju inte veta innan och jag menar det är väl värt att testa?
Men du blir inte lycklig av att ha det som du har det nu. Det märker du själv.
Du är inte lycklig.

Jag vill ta dina händer i mina, håla om dig tills du inte är rädd längre,
Säga allt du behöver få höra och allt sånt där som är cheesey. 
Jag måste våga berätta för dig hur det står till därför att jag blir helt galen av detta.
Jag måste veta.
Men jag vill, vill, vill inte bli nekad.
Och jag är rädd för att det är det som kommer hända. Typ.

Skulle btw kunna skriva en novell om hur dåligt jag mått idag och fortfarande mår. 
Hur bitter och ledsen jag varit hela dagen. 
Men det är ju ganska uttråkande.


So come on down and let it out,
Walk me through the corridors of fear,
It's not a dream without a doubt,
You try so hard to shut the feelings out.

I lie awake and watch the stars,
A cry so far from where we are,
And in the haze of shattered light,
I brake from the chains and drift into the night.

'Cause I can't understand what's going on,
And I can't understand what's going on.



Upon our souls, all dreams -- ah! dreams.

Jag saknar dig varje stund jag inte är nära dig. Inte kan skratta med dig. Är jag sjuk eller? Jag står inte ut med att vara från dig. Fan. Så stört. Men sant.

Fan vad jag önskar att jag inte var så rädd. Så att man bara fick allt överstökat.


What dreams we have and how they fly
Like rosy clouds across the sky;
Of wealth, of fame, of sure success,
Of love that comes to cheer and bless;
And how they wither, how they fade,
The waning wealth, the jilting jade --
The fame that for a moment gleams,
Then flies forever, --dreams, ah --dreams!

O burning doubt and long regret
O tears with which our eyes are wet,
Heart-throbs, heart-aches, the glut of pain,
The somber cloud, the bitter rain,
You were not of those dreams -- ah! well,
Your full fruition who can tell?
Wealth, fame, and love, ah! love that beams
Upon our souls, all dreams -- ah! dreams.


- Paul Laurence Dunbar. Mhmm. <3

RSS 2.0