frågan lyder;
Act III, scene I
To be, or not to be: that is the question:
Whether 'tis nobler in the mind to suffer
The slings and arrows of outrageous fortune,
Or to take arms against a sea of troubles,
And by opposing end them? To die: to sleep;
No more; and by a sleep to say we end
The heart-ache and the thousand natural shocks
That flesh is heir to, 'tis a consummation
Devoutly to be wish'd. To die, to sleep;
To sleep: perchance to dream: ay, there's the rub;
For in that sleep of death what dreams may come
When we have shuffled off this mortal coil,
Must give us pause: there's the respect
That makes calamity of so long life;
For who would bear the whips and scorns of time,
The oppressor's wrong, the proud man's contumely,
The pangs of dispriz'd love, the law's delay,
The insolence of office and the spurns
That patient merit of the unworthy takes,
When he himself might his quietus make
With a bare bodkin? Who would these fardels bear,
To grunt and sweat under a weary life,
But that the dread of something after death,
The undiscover'd country from whose bourn
No traveller returns, puzzles the will
And makes us rather bear those ills we have
Than fly to others that we know not of?
Thus conscience does make cowards of us all;
And thus the native hue of resolution
Is sicklied o'er with the pale cast of thought,
And enterprises of great pith and moment
With this regard their currents turn awry,
And lose the name of action.
btw. jag är inte självmordsbenägen. vet att denna fina fina text handlar om självmord. men jag vill inte dö.
bara så att ni vet det.
jag beundrar bara språket och kraften i orden.
mhm <3
You should have known by now, you were on my list.
Har varit seg hela dagen. Var uppe hela natten och lyssnade på Coldplay och The Killers.
Fan vad fint. Tror jag ska skriva lite nu. Känns som om det var alldeles för länge sedan jag gjorde det.
Let me wrap myself around you Let you show me how I see And when you come back in from no where Do you ever think of me Your heart is not able Let me show you how much I care I need those eyes to tie me over I take your picture when I go Gives me strength and gives me patience But I'll never let you know I got nothin' on you, baby But I always said I'd try Let me show you how much I care
Snö Patrullen. <3
If I lay here If I just lay here Would you lie with me And just forget the world I don't quite know how to say how I feel Those three words are said too much They're not enough If I lay here If I just lay here Would you lie with me And just forget the world Forget what we're told Before we get too old Show me a garden that's bursting into life Let's waste time Chasing cars Around our heads
I took my love down to Violet Hill.
Funderingar och tankar som snubblar omkring i skallen och gör mig galen.
Känslor hit och dit.
Vore så himla skönt att veta vart du står i all denna röra.
Mer än vänner? Vänner? Ens det? Ibland undrar man ju...
Jag förstår ingenting ibland. Är jag allmänt forvirrad eller är det en biverkning av tillståndet jag befinner mig i?
Alltså. Om man bara visste så kunde man ju hantera resten right?!
Men hur fan frågar man?
Det. Går. Ju. Inte.
Om man kunde läsa tankar.
Fan vad skönt.
Eller? Ganska läskigt.
Blah. Bli bara min, okej?
If you love me, Won't you let me know?
x.x'
nu blev det fett läskigt.
shit.
en titel. japp.
Jag vill ta dig i mina armar,
hjälpa dig förstå och hjälpa dig att vilja.
Vill hålla om dig tills alla dina rädslor,
och alla mina bara
försvinner för evigt.
Jag vill säga allt du behöver höra,
för att inse,
att det finns ljus.
Jag vill säga hela sanningar,
inte villra bort mig i ord för att
undvika.
Jag vill att du ska känna,
att du är trygg hos mig.
Jag vill att du ska veta,
att rädslan är en del av allt,
men att den är värt allt.
Jag önskar jag kunde visa dig,
och att du förstod.
Jag vill att du ska våga,
för din skull,
och min skull.
Mest för din.
Jag vill känna dina armar runt mig,
och jag vill ha mina armar om dig.
Bara vara där du är,
bara vara hos dig.
Inga krav.
Inga plikter.
Bara vara hos varandra,
för att vi vill och för att
det ska vara så.
Jag vill stärka dig,
och jag vill att du ska stärka mig.
Jag vill luta huvudet mot din bröstkorg och känna,
dina hjärtslag mot min kind.
Vill vara nära dig,
vill att du ska våga vara nära mig.
Mest av allt vill jag,
våga säga det.
hjälpa dig förstå och hjälpa dig att vilja.
Vill hålla om dig tills alla dina rädslor,
och alla mina bara
försvinner för evigt.
Jag vill säga allt du behöver höra,
för att inse,
att det finns ljus.
Jag vill säga hela sanningar,
inte villra bort mig i ord för att
undvika.
Jag vill att du ska känna,
att du är trygg hos mig.
Jag vill att du ska veta,
att rädslan är en del av allt,
men att den är värt allt.
Jag önskar jag kunde visa dig,
och att du förstod.
Jag vill att du ska våga,
för din skull,
och min skull.
Mest för din.
Jag vill känna dina armar runt mig,
och jag vill ha mina armar om dig.
Bara vara där du är,
bara vara hos dig.
Inga krav.
Inga plikter.
Bara vara hos varandra,
för att vi vill och för att
det ska vara så.
Jag vill stärka dig,
och jag vill att du ska stärka mig.
Jag vill luta huvudet mot din bröstkorg och känna,
dina hjärtslag mot min kind.
Vill vara nära dig,
vill att du ska våga vara nära mig.
Mest av allt vill jag,
våga säga det.
hit. dit. runt en liten bit.
Upp.
Om jag bara förstod mig på dig vännen.
Upp.
Ner.
Upp.
Ner.
Om jag bara förstod mig på dig vännen.
Men det gör jag fan inte.
Är så förvirrad.
Upp.
Ner.
Upp.
Ner.
Stanna på samma plats i två sekunder tack?
Stanna på samma plats i två sekunder tack?
Bestäm dig.
Puss <3
Puss <3
Lifehouse.
Alltså. Det som är det stora problemet är, att jag är så förstörd.
Jag trodde aldrig någonsin att jag skulle kunna säga en sådan sak till någon, någonsin.
För läskigt, man är ju tvungen att blotta hela sin själ och hela sitt hjärta.
Några ord och man står naken, redo att antingen bli slagen till döds eller bli omfamnad av ren kärlek.
Och alltså, jag vågade. Efter jävligt mycket kämpande.
Efter att ha legat sömnlös nätter i sträck och försökt tvinga mig själv att göra det.
Jag gjorde det.
Men vad händer?
Först är allting fint. Mer än fint. Allt är himlen. Jag tror du vill ha mig. Du är så snäll och fin och underbar.
Jag åker bort. Kommer hem.
"Jag har blivit kär" säger du.
Jag finner inga ord för att beskriva hur mycket du förstörde inom mig då.
Det finns inga ord som kan förklara hur du raserade allt. Jag hade ganska bra självförtroende innan. B O R T A.
Jag grät inte så mycket innan. *G R Å T E R*
Jag var sjukligt glad innan. N U T C A S E. Du kan inte rå för det kanske. Man kan inte styra. Men du ljög. Förneka det inte! Du ljög för mig.
Om inte du ville ha mig, vem vill det då?
Skulle inte tro det va? Så hur fan skulle jag våga nu.
När konsekvenserna av förra gångens själablottande resulterade i att jag gick sönder i tusen bitar.
Det gjorde så jävla ont. Det gör fortfarande ont. Inte för att jag saknar dig. Utan för allt du förstörde i mig. Tro mig vännen. Jag vill säga det till dig. Jag vill säga allt till dig.
Men jag kan inte. Det kommer aldrig gå.
Så fort jag tänker tanken så slår mitt hjärta så hårt att jag inte kan andas och det svartnar för ögonen.
Ren och skär panik.
Men jag vill.
Och om du var min. Om det på något mirakulöst sätt blev så.
Skulle jag säga allt. Utan tvekan.
Därför det var så att jag trodde inte ens jag skulle kunna falla igen. Det var över, trodde jag.
Men du.
Du fångade mig.
Och alltså... jag försöker verkligen samla till mig mod.
För jag vill inte förlora dig.
(shit vilket läskigt inlägg. Woah.) You calm the storms
And You give me rest
You hold me in your hands
You won't let me fall
You steal my heart
And You take my breath away
Would You take me in
Would You take me deeper, now
And how can I stand here with You
And not be moved by You
Would You tell me how could it be
Any better than this ... Cause you're all I want
You're all I need
You're everything, everything
Du din, din, din...
Gud vad jag vill ha dig. Bara dina armar. Dina armar runt mig, din kropp nära min.
Det är allt.
Fan vad jag vill ha det.
så himla mycket.
Gaah. Ihihihi. Jag håller på att bli tokig. Men fan, det är lite härligt ändå.
Nanananaaaa :)
Come out of things unsaid Shoot, an apple off my head. And the Trouble that cant be named The tiger's waiting to be tamed singin' You are You are Confusion never stops Closing walls and ticking clocks Gonna come back and take you home I could not stop but you now know, singin' Come out upon my seas, Curse missed opportunities Am I a part of the cure Or am I part of the disease, singin' You are, you are You are, you are You are, you are Nothing else compares. Oh, no nothing else compares Oh, no nothing else compares
