robotface

Jag kämpar fortfarande med detta ständiga deppandet. Och jag tycker fan att det går bra.

Mår mycket bättre just nu, även om det är en bit kvar liksom.

Jag skrattar och känner det ända ner i magen och in i hjärtat.

Jag äter mat!!!!!!!!!!

Jag orkar ta mig upp ur sängen på morgonen utan att känna att man uppoffrar allt.

Men mest, jag vill må bra.

Det är så jävla tråkigt att gå omkring och vara deppig jämt.

Och jag kände att folk höll på att tröttna på mig, få nog, och de var lite för viktiga för att offra för min självömkan.

Jag menar, såklart jag inte kan bara knäppa med fingrarna och må bra, men jag kan alltid ha en positiv inställning.

Innan jullovet så var det riktigt illa och nu, nu ser jag ljus. En massa.

Fett awesome.

Jag tycker så mycket om min fina klass förästen. Ni gör dagarna så speciella och fina.

Men, bloggen är ändå där jag uttrycker allt dåligt och negativt och så, hahaha.

Läser ni får ni stå ut med det.

Är ganska bra på att tycka synd om mig själv.

Är dock också ganska bra på att inse hur patetiskt det är, haha.

Jag är glad också faktiskt.

Ganska ofta.

Puss <3