robotface

Hon råkar vara en av de bästa människorna jag vet om på denna jord.

Denna människa genomlider alla möjliga jobbiga saker som ingen vet om,

knappt jag.

Hon visar det inte så tydligt och hon vill inte besvära andra med sina problem.

Både positivt och negativt.

Att hon är stark är det iallafall ingen fråga om.

Jag älskar denna människa så mycket att jag inte alls förstår hur den kärleken kan få plats i min kropp.

Jag skulle kunna expodera i vilken sekund som helst av att den enorma kärleken som trycks ihop här inne i mig.

Jag älskar henne så fruktansvärt mycket.

Jag tycker inte att jag duger till att vara hennes bästa vän.

Jag lyssnar, visst gör jag det, men alltid ska jag hålla på att ta upp mina egna problem, även när hon pratar om sina.

Alltid ska jag jämföra och det handlar tillslut om mig istället för henne.

Vad fan är det?

Kan jag inte bara hålla käften och lyssna någon gång?
Jag vill vara bättre på det.
Jag vill duga åt någon så fin som henne.

Och jag, jag köper inte presenter till födelsedagar, jag skiter i julklappar och hoppas att det inte ska spela någon större roll.

Hon skapar saker åt mig.
Hon målar porträtt, hon stickar vantar.

Hon skriver låtar.

En låt till mig.

Förstår ni hur fin hon är?


Och vad gör jag?

Vad kan jag ge henne som ingen annan kan?
Jag är inte så speciell men hon är otrolig.

Och nu vill jag bara att hon ska svara i telefonen för jag tycker inte om att veta att hon är ute någonstans i kylan och är ledsen och jag inte är hos henne.

Jag älskar dig Rose-Ann Marianne Yoriko Hallgren.

Svara nu, snälla?