so close no matter how far.



Jag är fett destruktiv. Så himla dumt.
Jag gör mig själv deprimerad genom att tänka på saker som kanske är helt osannolika, men ändå så kanske?
Det gör mig galen.

Jag vill typ ta mitt ansikte och banka ner i asfalt och skrapa bort hela mitt ansikte.
Jag vill typ att det ska göra ont nån annan stans än på insidan.
Vore ganska skönt.


Gud vad hemst det låter nu. Haha. Fuu.
Sorry, jag lovar att inte skrapa bort mitt ansikte. Jag överdriver. Men ni fattar kanske vad jag menar?


Och det gör så ont att se dig för jag vill bara vara din.
Vill att du ska vara min och alltså, det kommer ju aldrig ske så länge jag fegar ur.
Och det känns som om du försvinner mer och mer från mitt grepp, till nånstans där jag inte längre kan nå dig.
Förlorar.
Och det gör så fucking ont.

Jag ska sluta bli kär. Det är fan inte roligt.
Jag kan knappt se dig längre.
Inte när du är så långt borta.


All these words I don't just say
And nothing else matters





Snälla kan du hjälpa mig att fly?



Ge mig en vinterdrog
Ge mig allt du har
Kom nu jag är kroniskt låg
Bara mörkret hörs
I ditt öga var en storm jag såg
Som sommarsnö
I döda vinkeln ser jag allt du gör



i väntan på rosen.

Sitter på biblioteket plattan. Väntar på att Rosie ska dyka upp.
Hennes mamma har 50-års middag, mycket trevligt.

Jag har fått två fribiljetter till att se The Nightmare Before Christmas på biografen här klockan två imorgon.
Det suger ju balle att jag jobbar till tre. Sorgligt.
Är så så otaggad på att jobba. Börjar klockan åtta. Oh noes.


Pluggade inget igår heller. Rätt åt mig om jag får IG i alla ämnen.
Japanska presentationen gick väldigt bra ändå tycker jag, tur det!

Nu... spelar jag WoW tills Rosie kommer. Haha.

nära. långt bort. vart?


Jag blir typ hel av att vara nära dig.
Och ändå går jag sönder på samma gång.

Lyckat?

Blir mestadels lycklig dock. Bara jag är där du är liksom. Då är allt bra på något sjukt sätt.
Fint!

Om man säger som det är, försvinner detta då?
För isåfall nöjer jag mig nog fan med att ha det som det är nu.

...


Nu måste jag verkligen försöka åstakomma nånting. Har inte lärt mig japanskan, men jag tror det är lugnt.
Ska skriva lite på artikeln nu, fast det är natt.
Måste ta mig i kragen och göra nått åt detta. Har ingen lust att gå om. No way!


When all is said and done
Will we still feel pain inside?
Will the scars go away with night?
Try to smile for the morning light
It's like the best dream to have
Where everything is not so bad
Every tear is so alone
Like God himself is coming home

To say I
I can do anything, If you want me here
And I can fix anything, If you'll let me near
Where are those secrets now
That you're too scared to tell
I whisper them all aloud
So you can hear yourself

. . .

I'm sorry I have to say it but you look like you're sad
Your smile is gone, I noticed it bad
The cure is if you let in just a little more love
I promise you this, a little's enough


(fin, fin låt Angels and Airwaves – A Little's Enough)





ja.



► Play the moment

▌▌ Pause the memories

■ Stop the pain

◄◄ Rewind the happines



..if it was that easy.




hjärnmos.



Min hjärna känns som mos.
Satt och spelade WoW från klockan 16:00-22:00 med endast två avbrott då jag gick på toan. Sjukt.
Men ganska kul.
Chill studiedag.
Rosie väckte mig av att hon skulle gå inom snar framtid, och sen låg vi på sängen och lyssnade på,
Keane – My Shadow.
Typ finaste låten ever.
Sen fick hon väldigt brottom till tåget. Haha.

Jag och Viktor kollade på youtube-klipp och lyssnade på musik.
Sen drog vi till Arninge lite random, för jag fick höra att Cataclysm skulle kosta 149:- där idag.
Så, smart som jag är, planerar jag in i framtiden då jag kommer behöva spelet, så jag följde med och köpte.
Haha.

Sen spelade jag WoW tills Ankan kom hit med sin kompis Olivia.
Isabelle joinade också och så fikade vi tills klockan 16:00, då jag som sagt satte mig vid datorn igen.

Det finns btw en förklaring till varför jag satte mig där och varför så länge som jag gjorde. Haha.


Nu måste jag göra filmkunskapsuppgiften.
Inga ursäkter.



nu är det mitt i natten. jag är inte trött. kom just hem.



Teatern ikväll var väldigt trevlig. Älskar mitt gäng <3

Sedan, till Donken som vanligt. Haha, de måste ha blivit sjukt chockade när vi inte dök upp förra veckan.
Men idag gick vi dit.
Folk gick hem. Jag och Rosie var kvar. Viktor med, de ska hem till mig ju liksom!!!
En random snubbe vid namn Malcolm dök också upp och började hänga på Rosie och prata engelska (?).
Han skulle köa till WoW, Cataclysm.

Sen så stötte vi ihop med Daniel, Tor och Kimberly som kommit dit, mycket trevligt.
Hoho, blev fett taggad på Cata, fast jag inte ens kommit så långt ännu. Fail.

Malcolm började prata med dem. Vi stod där i en liten hög.


Sen öppnade de dörrarna. Jag och Rosie sa hej då, och drog hem.

Vet inte varför, men det känns inte som klockan är 23:20...

Viktor är spårlöst försvunnen, men han ska sova här så han lär dyka upp.


Nu ska jag mata Ankans kaniner. Sen spela lite WoW tror jag, blev fett sugen.
Och prata med Rosie min darling såklart!



BTW. Josefin, Elin och Sofi. Ni är finast. Jag saknar er typ, låter kanske weird. Måste ha fler såna här kvällar!
PUSS OCH KRAM PÅ ER <3


phew typ.



Snacka om att ha eldat upp mig ganska mycket i onödan.

Phew.




fu.



detta är fett jobbigt.

och vad säger man.

förhoppningsvis blir det bra.

det måste bli bra.


<3

Stop for a Minute, pt 2.



Sometimes I feel like it's all been done
Sometimes I feel like I'm the only one
Sometimes I wanna change everything I've ever done
I'm too tired to fight and yet too scared to run

And if I stop for a minute
I think about things I really don't wanna know
And I'm the first to admit it
Without you I'm a liner stranded in an ice floe

. . .

Sometimes I feel like a little lost child
Sometimes I feel like the chosen one
Sometimes I wanna shout out 'til everything goes quiet
Sometimes I wonder why I was ever born

And if I stop for a minute
I think about things really I don't wanna know
And I'm the first to admit it
Without you I'm child and so
wherever you go, I will follow

Keane – Stop For A Minute <3



Stop for a Minute, pt 1.




And baby you are just beautiful,
from crown to your cuticles.
You held down my two sons,
you never frown when duty calls.
You know me, I gave you more than you can handle,
but you still keep a handle on it, 
even when I take something beautiful,
and vandal on it.
No more females? Well how come my emails,
got notes on a scandal?
It's like Eve with the apple,
a priest in the chapel,
overcome by the devil's tackle.
I'm still shackled in the battle,
I know I'm such a hassle.
Every time I let my thoughts go I get baffled,
still I hardly pause.
I just cross seas with these gnarly broads,
because it hurts me,
just to see what I finally lost.
So I guess I'm just a fiend.
Consumed by the scene.
The stage and the screens,
where it's just me and Keane


'Cos I'm just like you?



Feeling the moment slip away
Losing direction you're losing faith
You're wishing for someone
Feeling it all begin to slide
Am I just like you?
All the things you do, can't help myself

How do you feel when there's no sun?
And how will you be when rain clouds come?
They'll pull you down again
How will you feel when there's no one?
Am I just like you?

Turning to face what you've become
Buried the ashes of someone
Broken by the strain
Trying to fill that space inside
Am I just like you?
All the things you do, can't help myself

...

Don't ever feel,
That you're alone
I'll never let you down,
I'll never leave you dry
Don't fall apart,
Don't let it go
Carry the motion,
Carry the motion back to me

Air Traffic.


Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra längre. 
Det här är så jävla jobbigt och det känns helt fucking meningslöst för det mesta.
Om jag bara kunde ta en kniv och skära av mina jävla K Ä N S L O R.
Jag önskar jag kunde typ sluta bry mig om dig, för jag får så jävla ont i magen och hjärtat hela tiden.
Vet inte om det är du eller jag som gör fel. Vet inte om det är andra som förstör. 
Känns nästan som det. 
Det är typ andra personer som omedvetet gör att hela min situation blir fruktansvärt deprimerande.
Och alltså, jag vet att du inte heller är hel. Jag vill bara att du ska bli det. 
Jag vill att du ska vara lycklig och glad.
Sen kanske du inte blir det med just mig
men det kan man ju inte veta innan och jag menar det är väl värt att testa?
Men du blir inte lycklig av att ha det som du har det nu. Det märker du själv.
Du är inte lycklig.

Jag vill ta dina händer i mina, håla om dig tills du inte är rädd längre,
Säga allt du behöver få höra och allt sånt där som är cheesey. 
Jag måste våga berätta för dig hur det står till därför att jag blir helt galen av detta.
Jag måste veta.
Men jag vill, vill, vill inte bli nekad.
Och jag är rädd för att det är det som kommer hända. Typ.

Skulle btw kunna skriva en novell om hur dåligt jag mått idag och fortfarande mår. 
Hur bitter och ledsen jag varit hela dagen. 
Men det är ju ganska uttråkande.


So come on down and let it out,
Walk me through the corridors of fear,
It's not a dream without a doubt,
You try so hard to shut the feelings out.

I lie awake and watch the stars,
A cry so far from where we are,
And in the haze of shattered light,
I brake from the chains and drift into the night.

'Cause I can't understand what's going on,
And I can't understand what's going on.



Upon our souls, all dreams -- ah! dreams.

Jag saknar dig varje stund jag inte är nära dig. Inte kan skratta med dig. Är jag sjuk eller? Jag står inte ut med att vara från dig. Fan. Så stört. Men sant.

Fan vad jag önskar att jag inte var så rädd. Så att man bara fick allt överstökat.


What dreams we have and how they fly
Like rosy clouds across the sky;
Of wealth, of fame, of sure success,
Of love that comes to cheer and bless;
And how they wither, how they fade,
The waning wealth, the jilting jade --
The fame that for a moment gleams,
Then flies forever, --dreams, ah --dreams!

O burning doubt and long regret
O tears with which our eyes are wet,
Heart-throbs, heart-aches, the glut of pain,
The somber cloud, the bitter rain,
You were not of those dreams -- ah! well,
Your full fruition who can tell?
Wealth, fame, and love, ah! love that beams
Upon our souls, all dreams -- ah! dreams.


- Paul Laurence Dunbar. Mhmm. <3

frågan lyder;

Act III, scene I

To be, or not to be: that is the question
Whether 'tis nobler in the mind to suffer 
The slings and arrows of outrageous fortune, 
Or to take arms against a sea of troubles, 
And by opposing end them? To die: to sleep; 
No more; and by a sleep to say we end 
The heart-ache and the thousand natural shocks 
That flesh is heir to
, 'tis a consummation 
Devoutly to be wish'd. To die, to sleep; 
To sleep: perchance to dream: ay, there's the rub
For in that sleep of death what dreams may come 
When we have shuffled off this mortal coil, 
Must give us pause: there's the respect 
That makes calamity of so long life; 
For who would bear the whips and scorns of time
The oppressor's wrong, the proud man's contumely, 
The pangs of dispriz'd love, the law's delay, 
The insolence of office and the spurns 
That patient merit of the unworthy takes, 
When he himself might his quietus make 
With a bare bodkin? Who would these fardels bear, 
To grunt and sweat under a weary life, 
But that the dread of something after death
The undiscover'd country from whose bourn 
No traveller returns, puzzles the will 
And makes us rather bear those ills we have 
Than fly to others that we know not of?

Thus conscience does make cowards of us all; 
And thus the native hue of resolution 
Is sicklied o'er with the pale cast of thought, 
And enterprises of great pith and moment 
With this regard their currents turn awry, 
And lose the name of action
.



btw. jag är inte självmordsbenägen. vet att denna fina fina text handlar om självmord. men jag vill inte dö.
bara så att ni vet det.
jag beundrar bara språket och kraften i orden.
mhm <3

You should have known by now, you were on my list.



Har varit seg hela dagen. Var uppe hela natten och lyssnade på Coldplay och The Killers. 
Fan vad fint.


Tror jag ska skriva lite nu. Känns som om det var alldeles för länge sedan jag gjorde det.


Let me wrap myself around you
Let you show me how I see
And when you come back in from no where
Do you ever think of me

Your heart is not able
Let me show you how much I care

I need those eyes to tie me over
I take your picture when I go
Gives me strength and gives me patience
But I'll never let you know

I got nothin' on you, baby
But I always said I'd try
Let me show you how much I care




Snö Patrullen. <3

If I lay here
If I just lay here
Would you lie with me
And just forget the world

I don't quite know how to say how I feel
Those three words are said too much
They're not enough

If I lay here
If I just lay here
Would you lie with me
And just forget the world
Forget what we're told
Before we get too old
Show me a garden that's bursting into life

Let's waste time
Chasing cars
Around our heads

I took my love down to Violet Hill.




Funderingar och tankar som snubblar omkring i skallen och gör mig galen.

Känslor hit och dit.

Vore så himla skönt att veta vart du står i all denna röra.

Mer än vänner? Vänner? Ens det? Ibland undrar man ju...

Jag förstår ingenting ibland. Är jag allmänt forvirrad eller är det en biverkning av tillståndet jag befinner mig i?

Alltså. Om man bara visste så kunde man ju hantera resten right?!
Men hur fan frågar man?
Det. Går. Ju. Inte.


Om man kunde läsa tankar.
Fan vad skönt.
Eller? Ganska läskigt.

Blah. Bli bara min, okej? 




If you love me,
Won't you let me know?




x.x'



nu blev det fett läskigt.

shit.

en titel. japp.

Jag vill ta dig i mina armar,
hjälpa dig förstå och hjälpa dig att vilja.
Vill hålla om dig tills alla dina rädslor,
och alla mina bara
försvinner för evigt.

Jag vill säga allt du behöver höra,
för att inse,
att det finns ljus.
Jag vill säga hela sanningar,
inte villra bort mig i ord för att
undvika.

Jag vill att du ska känna,
att du är trygg hos mig.
Jag vill att du ska veta,
att rädslan är en del av allt,
men att den är värt allt.
Jag önskar jag kunde visa dig,
och att du förstod.
Jag vill att du ska våga,
för din skull,
och min skull.
Mest för din.

Jag vill känna dina armar runt mig,
och jag vill ha mina armar om dig.
Bara vara där du är,
bara vara hos dig.
Inga krav.
Inga plikter.
Bara vara hos varandra,
för att vi vill och för att
det ska vara så.
Jag vill stärka dig,
och jag vill att du ska stärka mig.
Jag vill luta huvudet mot din bröstkorg och känna,
dina hjärtslag mot min kind.
Vill vara nära dig,
vill att du ska våga vara nära mig.

Mest av allt vill jag,
våga säga det.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0