and the ground beneath my feet, became an endless empty street.
Herregud i himlen.
Vad fan är det med mig egentligen? Kan ingen bara slå till mig och säga åt mig på skarpen?
Eller krama mig tills inga tårar finns kvar?
Mina ögon svider, min hals gör ont.
Bra att bryta ihop i matsalen. Woop woop, way to go!
Men. Jag orkar inte.
Det är flera saker som spelar in, allt byggs bara upp. Men, alltså... åh.
Jag hatar mig själv när jag är såhär!
Saknar glada jag. Kom tillbaka!!!
Tack till ni fina vänner i klassen, ni vet vilka ni är. <3
Jag ska försöka ta mig samman och pallra mig till skolan imorgon. Rosie kommer hit och kramar mig lite sen.
Jag ska skärpa mig snart, jag är så jävla tråkig när jag håller på och grinar hela tiden.
:)<3
Kommentarer
Postat av: Elin
Det är bra att släppa ut det, Angelica. Man måste göra det om man någonsin ska kunna ta sig vidare i livet. Kommer du imorgon ska jag göra allt i min kraft för att hålla dig på gott humör! :) <3
Och du missade förresten ingenting i skolan. På japanskan tror jag ni gick igenom na, ni, nu, ne, no och alla andra hiragana som ni har haft hitills, men är du osäker på det kan du alltid komma till mig!
Trackback
